Ta vara på varandra.

Ser människor runt mig som har enorma bråk över småsaker. Jag ser människor som vänder varandra ryggen. Jag ser människor som inte ser vilken enorm tur de har som har vänner och familj i sina liv.

När min far dog fick jag en tankeställare. Jag har alltid haft väldigt mycket empati för andra människor. Alltid varit lite naiv och trott att alla människor bara vill mig gott. Idag vet jag att alla människor inte är snälla men alla har något gott i sig.

Jag ger gärna människor en andra chans att visa vad de går för. Vissa får fler chanser än andra beroende på hur mycket de personligen betyder för mig.
Jag är en sådan människa som inte vänder mina vänner eller min familj ryggen. Jag vill prata igenom problem istället för att spara dem och skjuta dem frammåt tills den dag då allt brister och det inte finns någon återvändo.

När min far dog var jag rädd att detta skulle splittra min familj. Jag bodde i Göteborg och min bror i norr. Min mor på en annan ort i norr och mina övriga släktingar utspridda på olika ställen i landet.
Släkten på min fars sida hade jag nästan räknat bort i och med dödsfallet. Men istället dök de upp från alla håll för att hjälpa till, stötta och finnas där för oss. Dödsfallet påverkade många, vilket har varit svårt att förstå. Svårt att förstå att min far gjort ett så bra intryck hos så många människor.

Min bror och jag har kommit varandra mycket närmare och jag älskar honom och är enormt lyckligt lottad att jag har en äldre bror, en vän och någon att ibland bolla känslor och tankar ang pappa med.
Idag är min Kusin Jenny en av de underbaraste människor jag har i mitt liv. Även om vi inte träffas så ofta trots att vi bor i samma stad, så vet jag att hon finns där om jag skulle behöva henne.

Idag är jag även mån om de som tillför något i mitt liv. Jag försöker att inte såra människor, svika vänner och familj utan istället finnas i den mån jag kan för mina nära och kära. Jag vet att om man är snäll med andra så får man igen.

Som många vet bråkade jag och min far bara 48 timmar innan han gick bort och jag hann aldrig säga förlåt. Detta är något jag lever med varje dag. Det var en enorm diskussion som tog enormt hårt på både honom och mig. Ett ämne som berör mig än idag. Detta har gjort att jag aldrig vill lämna någon när man är oense. Tänk om något händer någon av oss, tänk om någon av oss måste lämna jordelivet. Då finns det ingen att bli vän med, inget att säga förlåt till.

Det jag vill komma till...
Ta vara på varandra innan det är försent. Lös problemen så snart som möjligt. Och ta vara på de människor som betyder något för er. Man vet aldrig när det kan vara försent att säga förlåt...


Kommentarer
Postat av: Mamma

Hur bar jag mej åt för att få en sådan klok dotter?? Undrar om hon brås på mamma?

2009-11-16 @ 13:11:08
Postat av: camilla bergman

det där va bra skrivet :)

2009-11-16 @ 14:57:16
URL: http://ccamillabergman.blogg.se/
Postat av: EFA

Faan du är ju smart för att vara en jämte!!!

2009-11-16 @ 22:11:24
Postat av: Kusin

Hehehe...Moster! jag tror hon har det efter den andra sidan släkten =)



Skoja bara =))



( Tack Lina!;) )

2009-11-16 @ 22:44:21
Postat av: Camilla

kloka ord av en klok kvinna. Håller fullständigt med dig Lina. Varje dag är en ny dag. Vi bör lära oss att vara rädda om varandra.

2009-11-18 @ 07:17:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0