Tankar om närhet.

Man hinner fundera mycket när man ser på barnprogram en hel dag. Idag har tankarna snurrat runt närhet.
Jag har haft otroliga problem med detta under några år. Pga händelser i mitt liv tycker jag inte om när människor tar i mig. Människor jag inte känner, eller knappt känner.

För ca 10 år sedan ändrade en händelse i mitt liv min känsla för närhet. Helt plötsligt ville jag inte sitta med ryggen mot andra människor. Jag satte mig alltid med ryggen mot väggen så jag hade full kontroll på vad andra gjorde. Detta förvärrades några år senare och jag kunde börja gråta utan anledning när någon kramade mig och visade ömhet. Utan anledning var det kanske inte, men anledningen hade inget med människan som kramade mig att göra.

För ganska precis 2 år sedan kom det in en människa i mitt liv. Den första människan jag släppt längst in i mitt hjärta och som jag litat på till 100%. Denna människa hjälpte mig även att tycka om närhet och ömhet. Jag släppte in någon i min värld, jag lät mig själv släppa taget och falla för jag viste att det fanns någon som tog emot mig. Jag vågade be om hjälp och lite på någon.

På mindre än ett år kunde jag låta människor jag precis träffat lägga en hand på min axel utan att jag ryggade tillbaka. Jag kunde ta emot en kram utan att bli stel som en pinne. Jag tycker än idag inte om att krama mina vänner utan anledning, då inte heller bekanta och människor jag precis träffat.

Jag är otroligt tacksam för att denna människa kom in i mitt liv och tillät mig vara liten, ledsen och behöva hjälp. Den enda människa som jag ser som självklar i mitt liv är Mojjo. Hon håller jag tätt tätt intill mig, visar ömhet och kärlek så ofta jag kan. Jag är uppväxt med mycket kärlek från min mor och vill att Mojjo skall känna detsamma som jag gjorde i närheten av min mor.

Idag finns Mogge i vårt liv. Han kom in i vårt liv med buller och bång. Buller och bång på ett bra sätt. Kanske borde skriva pompa och ståt för att förklara vilken lycka det var att jag träffade honom. Han tog vid där den andra människan slutade. Mogge finns där för mig i vått och torrt, han fångar mig när jag faller och jag vågar gråta inför honom när jag är ledsen. Vi har skapat ett tryggt hem för Mojjo och busungarna.
Ett hem där jag idag kan visa kärlek och ömhet för barnen genom att älska dem och Mogge. Våga kramas, pussas och mysa inför dem. Visa att kärlek är bra. Kärlek skapar trygghet, både för små och stora.


Kommentarer
Postat av: ccamillabergman

han är grymt snäll, han är en kusin som ställer upp iaf :P förut när jag mådde dåligt åkte han upp till härnösand för att hämta mig så jag fick komma bort härifrån.. jaså, hur hitta du den som då? du har också fin blogg. du kan ju adda min msn om du vill. för det är ju lättare och snacka där :)

[email protected]

2009-11-14 @ 20:11:59
URL: http://ccamillabergman.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0