Ungarna har varit som små ljus sedan dom kom hem, fram tills nu...
Nu blev det bråk, slagsmål och gråt. Slutade med att dom fick gå och lägga sig.

Men innan dom gick och la sig satte vi oss ner och pratade lite. Dom 2 minsta är i maskopi med varandra i någon konstig trotsålder och den stora gråter när hon inte blir likadant behandlad som de andra.
Men som jag skrivit tidigare har jag olika krav på dem, Busunge nr 1 som är 7 ska klara mer och ha större krav än Mojjo som är 4 och Busunge nr 2 som är 5.

Men efter lite prat om vad jag tycker dom skall klara av och vad som själv anser vara rimligt att se ska klara av blev dom glada igen. Då dansade vi lite, skojade och hoppade jämmfota till respektive säng.

Nu hör jag hur busungarna fnittrar (sa att de inte behövde sova direkt men att dom fick gå och lägga sig om de inte var snälla med varandra vilket de tydligen inte var). Det är så underbart att höra barn skratta. Det underbaraste som finns.