Att ha extra barn..

Idag har vi haft en jobbig dag med barnen. Alla 3 har varit full i fan. Rök ihop med Mojjo imorse så vi båda nästan grät innan det var klart. De andra 2 har också varit SKITjobbiga idag.
Även om jag älskar både mitt eget barn och dessa så tar det på krafterna ibland.

Ikväll började Busunge nr 1 gråta för att de fått så mycket skäll idag, men idag har dom verkligen hittat på allt sattyg de kunnat hitta på. Tur att de inte alltid är så här.
Idag har dom dragit fram alla sakerna på rummet ett antal gånger, kladdar lera på hela köksgolvet, skvätt saft i soffan, hoppat från loftsängen, målat sig med mitt smink... och varit så trötta att de bara gråtit så fort man sagt till dem.
Busunge nr 1 ansåg iallafall idag att dom bara fått skäll idag, vilket till viss del är sant pga dagens sattyg, men visst har vi myst med, ätit blåbärspaj och busat och sparkat boll hos farmor och farfar, men jag förstår henne. Är man trött och ledsen så blir allt 10 ggr värre.

Samtidigt har jag olika krav på en 7 åring och en 3 åring vilket busunge nr 1 blev väldigt arg över. Men efter en ganska lång pedagogisk förklaring om skillnaden förstod hon. Då kom nästa.
-De känns som du tycker om Mojjo mer än oss..
Vad svarar man på den? Klart jag tycker om Mojjo mer, jag älskar henne mer än allt annat.
Jag fick försöka förklara att föräldrar älskar sina barn mest i hela världen men att jag älskar dom med även fast dom inte är mina. Att dera mamma och pappa älskar dem mest i hela världen.

Samtidigt blir min Mojjo drabbad av detta när det blir bråk eftersom jag inte känner mig riktigt hemma att ryta till ordentligt till Mogges barn även om jag vågar säga ifrån, så då förklarar jag lite extra för Mojjo för att även dom skall förstå vad jag tycker är rätt och fel.
Det är inte lätt att vara skillsmässobarn med 2 familjer. Ena dagen älskar man sin "extramamma"  men samtidigt är det inte ens riktiga mamma så hon skall inte skälla för mycket.

Jag älskar dock dessa barn och önskar ibland att de var mina egna, men de har 2 egna föräldrar som älskar dom så jag får ha dom som bonus, både på gott och ont.
Jag hoppas dom får en lättare dag imorgon då inte tröttheten tar över så mycket som den gjort ikväll. Små små älskade busungar...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0