Firandet är klart och vi är hemma. På väg hem kom tårarna.
Tänk att jag visste att jag skulle känna såhär. Som tur är förstår Mogge mig och tröstar mig med sina kramar och fina ord. Jag älskar min familj och är enormt stolt över dom.
Kvällen har flytit på bra med ett par mindre incidenter med Mojjo, men dom är lösta nu och vi myser lite framför TV:n här hemma.

Ja, julen blev ju som jag hade förväntat mig så man får väl vara nöjd ändå, trots att jag önskar att jag kunde njuta av den här dagen och känna lugnet som alla pratar om.
Jag känner ingen julstress innan jul, men under firandet idag infinner sig en annan stress, att duga som man är.