Ja vad ska man skriva om dem.

Jag har en underbar mor. Hon har alltid funnits där för mig och jag värdesätter henne enormt mycket.
Visst att vi som alla andra mödrar och döttrar blir oense men det löser vi väldigt snabbt.
Jag har alltid sagt att jag inte skall bli som min mor men jag är precis likadan.
Min mor är kärleksfull och om tänksam. Hon arbetar på dagis och lever tillsammans med min plastpappa sedan 10 år tillbaka.
Min mamma är bäst!


Min plastpappa är nog den bästa man kan önska sig. Ser honom nästan som min riktiga far.
Han är en av de rakaste och ärligaste människor jag känner, kanske lite väl ärlig och öppen ibland :)
Han är som alla andra karlar inte så mycket för att visa känslor men jag vet att han bryr sig enormt mycket om mig och min dotter. Älskar dig min underbara plastpappa.

Min far!! Min far är borta sedan 8 år tillbaka. Han lämnade oss pga en hjärnblödning den 2 Juni 2002.
Jag hade en period i mina tidiga tonår då jag inte kunde leva utan min far. Jag åkte till honom så fort jag hade chansen vilket betydde att jag fick kliva uoo vid 5 varje morgon för att ta mig tillbaka till min mor och sedan vidare till skolan. Men det var det värt och det är jag glad över att jag gjorde idag.

I vuxen ålder hann jag och min far inte umgås så mycket. Jag flyttade till Göteborg när jag var ca 20 och det blev sällan att man åkte hem och hälsade på i norrland.
Jag minns fortfarande sista gången jag såg honom vid liv. Det var i juldagarna 2001 när jag och min dåvarande sambo åkte hem till pappa för att hälsa på. Min underbara pappa i rutig arbetsskjorta och jeans.
Ångrar bittert att jag inte hälsade på honom i Mars 2002 då vi ändå åkte förbi, men annat gick tyvärr före.

Nästa gång jag såg min far låg han på en säng på sjukhuset här i Sundsvall. Livlös, han höll endast igång med respiratorn. Jag minns att jag aldrig sett honom så avslappnad som då.
Jag har många minnen av min far som jag inte kan släppa, fjantiga för andra, värdefulla för mig.
Det finns mycket jag skulle vilja säga och visa för honom idag. Men han finns med mig ändå :)