Jag har snart gått hemma i 2 veckor och har börjat inse att det är ganska skönt att ta det lugnt.
Så ont som jag haft idag har jag inte haft tidigare och inte på samma sätt. Sammandragningar. förvärkar?
Jag vet inte. Jag hade ju ingenting sådant med Mojjo.

Så idag har vi tagit det lugnt, diskat lite, plockat lite fixat mat och lekt lite med Mojjo,
Hannah var hit en stund på eftermiddagen och pratade lite skit men jag kände mig inte som något trevligt sällskap pga värken.

Nu börjar kvällen närma sig sitt slut för en trött dotter, Ymisen sover redan så jag och katterna ska se på TV en stund till innan det är dags för mig att stänga mina bruna små kinesögon.
Krypa ner med min lilla älskling Spike och vänta tills gubben kliver in genom dörren.
Förhoppningvis är jag vaken eller vakna så jag kan krama lite på honom. Känns alltid skönt när han kommer hem efter att han varit ute på vägarna. Han är ju något av de värdefullaste jag har i mitt liv.

Nu ska jag gå och snusa på min dotter en stund där hon ligger i sin säng och ser på Trolltyg i Tomteskogen och njuta över att jag har henne. Älskar henne mer än något annat trots att vi bråkar mycket just nu.
Både mamma och dotter är lika envisa.