Idag spelar mina hormoner mig ett spratt för första gången under hela graviditeten.

Imorse var Tindra ledsen och saknade sin mamma, detta efter att hon bråkat med sin storasyster som inte ville vakna lika tidigt. Hon fick ringa mamma vilket slutade i en massa gråt och bedjande att mamma skulle komma till oss.
Mamma C och vi är överens om att barnen ska klara av att vara hos oss när dom är hos oss och hos henne när dom är där, men sedan att de är OK om vi hälsar på varandra men inte bara för att hon är i närheten och barnen vet de.
Efter detta samtal fyllt med tårar la Tindra och C på och Tindra gick och lekte och skrattade tillsammans med Mojjo precis som vanligt.

Dagen har flytit på bra men nu ikväll bröjade tjaffset igen. Tindra blev arg på Mojjo som ville hjälpa till att leta strumpor. Julia och Tindra var satt på strumpjakt i deras garderob då vi endast har 7 enkelstrumpor nu.
Tindra blev tvärarg och tyckte inte alls att Mojjo skulle hjälpa till. När jag då påpekade att hon skulle vara glad och säga TACK för den hjälp hon fick så gav hon mig en avhyvling istället.
Jag accepterar inte att ungarna är uppkäftig mot någon och körde då denna fröken i säng, klockan var då 19:10.

Fröken blev arg, sa att hon hade ont i magen, började gråta och ville ringa mamma C.
Lät det bero en stund men eftersom vi haft magsjuka i familjen så kan det ju ha varit därför hon fick ont i magen så hon fick ringa C igen. Detta samtal gick ut på samma sak som det tidigare.
5 minuter efter detta samtal var allt OK igen och en trött Tindra somnade i sängen.

I samma veva fick Mojjo ett vredesutbrott för att Tindra fick min uppmärksamhet och kallade mig för DUM för 100 gången.

Nu bröt jag ihop. Nu kom tårarna och humöret sjönk till under frysgräns. Kände mig som världens sämsta mamma, sambo och extramamma. Jag har ont och orkar inte städa så mycket som jag vill, hålla ordning på disk, tvätt mm. Jag orkar inte busa med barnen så mycket som jag vill och jag blir så ledsen när jag måste tjata på mina goa bonusbarn. Älskar kanske dom lite väl mycket ibland :)

Jag minns att jag hade en sån här period när jag väntade Mojjo med. Men ändå satt jag i soffan och grät. Mogge kramade mig och tröstade. Även Mojjo kom upp och kramade mig när hon hörde att jag var ledsen, då hon även plötsligt utbrister.
-Mamma, du är svart där.
Och pekar på min kind. Ja, jag hade ju sminkat mig innan jag åkte på möte med jobbet tidigare ikväll.

Efter ett samtal med Mogge så kändes allt bättre och jag var in och nattade mina älskade bonusbarn och även Mojjo. Älskar dom alla 3 otroligt mycket och förstår inte riktigt hus mitt hjärta ska ha plats för en till, lilla Milo.
Men de kommer de göra, de vet ja.

Älskade ungar!