Hej pappa!

Det är snart 10 år sedan vi senast sågs men de känns som igår. Jag tänker på dig varje dag och kan inte förstå att du inte finns här hos oss.
Även fast vi inte sågs så ofta efter att jag flyttat till Göteborg viste jag att du bara fanns ett telefonsamtal bort, ett telefonsamtal jag idag önskar att jag gjort oftare.

Jag minns ditt sista samtal till mig. Vet inte hur många gånger jag klandrat mig själv efter det samtalet. Jag önskar att det hade varit annorlunda. Jag vet att du älskar mig trots mina dumma val i livet men jag önskar att du kunde se mig nu och vara stolt över mig.

Se hur jag idag lever tillsammans med världens underbaraste man som tar hand om mig och mina barn.
Jag önskar att du kunde få se mina barn växa upp. Att Mojjo kunde få träffa sin morfar Tommy som hon pratar om när vi åker förbi skorstenarna vid Cubal. Min lilla tjej som snart blir 5 år och vår nyfödda son.
En son jag gärna hade sett dig ta med på älgjakten, ett barnbarn du kunnat lära allt du kunde.
2 barnbarn som hade älskat dig lika mycket om jag gör.
Idag är jag lycklig varje dag, jag njuter av livet och känner mig trygg med den man jag lever tillsammans med.
Jag vill att du ska se att jag mår bra.

Jag besöker sällan graven där du ligger pga att jag tycker det är för jobbigt. För mig finns du inte där. För mig finns du överallt, här hemma, i huset, på gården.
Folk kanske tycker jag är tokig men ibland kan jag nästan känna sin närvaro så väl att de känns som om jag skulle kunna krama dig och känna hur ditt stubbiga skägg river min kund.
Trots att jag är vuxen med egna barn skulle jag behöva en kram från dig ibland.

Jag älskar och saknar dig!!

/Din dotter