Jag har hamnar i en period när jag tänker tillbaka väldigt mycket på mitt liv. På minnen från min barndom, minnen från pappa, från olika ställen jag bott mm.

Många minnen från Göteborg har börjat komma upp i huvudet på mig.
Minnen från olika saker som skett, både med Mojjos pappa och vänner och bekanta.
Men det är bra minnen.

Det starkaste minnet jag har från Göteborg för stunden är när vi kom in på förlossningen för att få Mojjo.
Så starka minnen av det har jag inte haft tidigare, men nu kan jag nästan känna luften när jag kom in i entren, suget när hissen åkte upp till rätt våning och hur allt sedan hade sin lilla gång innan hon kom till världen.

Detta kan kanske bero på att det är först nu jag känner mig lugn och trygg med allt det där.
Mojjos pappa och jag har en bra relation, jag har fått Milo, han har fått sina små pojkar V och H.
Kanske är det därför alla tankarna kommer, vi är båda lyckliga och på samma plan.

Egentligen, om man skall se krast på detta, så var det ju han och jag som skulle få fler barn tillsammans.
Nu blev det inte så. Men jag tror att det är därför tankarna har kommit på Mojjos förlossning.
Så många barn i vår närhet just nu att det blir omöjligt att inte tänka på hur mitt hjärta kom till världen och vilken underbar stund det var att få upp henne på magen och se hennes vackra mörka ögon.

Ett stort tack till Mojjos pappa för att han skapade henne med mig, trots att livet inte blev som det kanske först var tänkt. Men idag är vi båda lycklig och har ändå skapat det finaste som finns i hela världen, tillsammans.