Sitter här i mörkret och lyssnar på musiken som sakta åmar sig ut grannens högtalare.
Blues måste vara det mest underbara att lyssna på när man är lite nere och ensam.

Mogge och Mojjo sover, Ymisen ligger på golvet bredvid mig och sneglar upp lite då och då för att se om jag är vaken eller somnat. Utanför sovrumsdörren hör jag hur katterna busar.

Just i denna stund måste jag erkänna att det var länge sedan jag kände mig så ensam och bitter.
Jag har haft en tuff dag idag. Psyket har tagit lite stryk.
Jag saknar barnen, som är hos sin mor, massor. Trodde inte jag skulle älska dem så mycket eftersom de inte är mina. Smög tidigare in till Mojjo och satt länge och tittade på henne där hos sov, drog fingrarna genom hennes hår och bara älskade detta lilla knyte.

Jag trivs inte i ett tyst hem. Jag vill ha liv och rörelse runt mig trots att det kan vara jobbigt ibland.
Idag sa lilla Tindra att hon älskade mig trots att vi bråkar ibland. Det värmde i hjärtat eftersom hon och jag, samt Mojjo, är inne i en period med många diskussioner om rätt och fel. Trotsåldern... fnys..
Tänk att så få ord kan bli så stora.

Nu ska jag gå och ge Mojjo ännu en godnattpuss sedan blir det till att kissa kväll och sedan försöka sova.

Godnatt!

Strax efter att Mogge åkt för att arbets ikväll knackade det på dörren och där stod EFA med glass och jordgubbar.
Idag har familjen SB varit väldigt nyttiga, ost och skinksallad till middag, blåbärspaj till efterrätt och sedan äpple och vindruvor toppat med glass och jordgubbar. Mycket frukt och grönt vilket inte är vanligt bland oss vuxna i den här familjen men nu har vi ätit någon form av sallad i 4 dagar.

Dagen har varit mysig. Har hunnit varit med älsklingsTindra till tandläkaren. Det var en upplevelse...
En nervöst skrattande unge som inte kan sitta still och som skall pilla på allt. Jag som är van Mojjo som älskar sin tandläkare, tror det är enda stället där hon sitter still och är knäpptyst.
Men det gick bra, hon hade fina tänder lilltösen!!

Sedan åkte jag och Mojjo till mamma och pappa Bärgare och fikade. Detta pga att jag frågade om inte Syster Bärgare var hemma och kunde bjuda på kaffe men hon har börjat arbeta lite på kontoret så hon var hos sin mor och far. Kaffe intogs på altan i gassande sol, varvat med skön skugga.

Tyvärr har jag drulat bort kameran så jag bjuder på en annan fin bild som är ca 2 veckor gamla.
Julia i sina nya fotbollsskor och lilla Mojjo som också ville vara med på ett hörn.

Jag är trött, mår illa och känner mig allmänt hängig.
När jag inte sovit mer än ca 5-6 timmar på 3 nätter blir jag lite känslig. Det blir inte heller bättre av att jag mår dåligt, saknar Anders och även Pappsen.

Jag och Alex var och inhandlade blommor idag som hon skulle plantera på graven. Efter den shoppingen gick mina tankar på högvarv. Jag saknar min underbara vän som jag hade i Anders. Tårarna började rinna redan i bilen på väg hem efter att jag släppt av henne på stan. Kom hem och fixade mat, Mogge sa fel saker och jag kände hur hela världen var emot mig.

Tog en tur till ett av mina "smultronställen" och där satt jag och Mojjo länge. Vi pratade massor om Anders och hon frågade för första gången en del om pappa med, hennes morfar Tommy.
När vi åkte därifrån kändes livet lite lättare, ibland behöver man få sörja och gråta en stund utan att alla ska ringa och göra en sån stor grej av det. Jag dör inte för att jag är lite ledsen :)

Åkte in till stan och plockade upp Alex igen för lite plantering. Surrade även lite skit med Syster Bärgare som var ute och brummade lite buss. Med henne känns ingenting konstigt att berätta. Hon är en underbar människa, en sån som alla skulle ha i sitt liv.
Efter lite blommor på graven begav jag och Mojjo oss hem och har nu krypit ner i sängen.
Här ligger vi nu, jag, Mojjo, Dino och hennes 3 odjur. Ymisen får sova på golvet. Den enda som saknas nu är Mogge som jobbar kväll. BLÄH!

Var precis ut och skulle rasta Ymisen. Precis när vi kom ut genom dörren träffade vi på en fin liten schäfertik.
Ymisen blev helt till sig så vi släppte lös dem så dom fick springa lite ute på gräsmattan. Så skoj att se min stora klump röra lite på sig.
Detta kan ha med att göra att tiken skulle till att löpa :)

Själv fick jag en trevlig pratstund med en av mina favoritgrannar.

Igår kom mamma och pappa Bärgare hem från Ungern där dom varit med Bror Bärgare med familj.
Idag har vi varit och hälsat på dem, druckit lite kaffe och ätit kakor.
Hann inte prata så mycket om hur de haft de men dom såg välmående ut och lite brunare än när de åkte.

Dom, som så många andra, köper nästan alltid med sig något åt barnen när man åker någonstans.
Min mor köper tex alltid någon liten sak när hon varit iväg.
Mamma och Pappa Bärgare hade köpt godis, en vattenpistol och en tröja åt alla barnen, även åt Mojjo.
Jag blir lite rörd när jag ser att de behandlar Mojjo som de andra barnen. Det är verkligen något jag inte tar för givet.

Jag uppskattar det lilla. Jag tycker inte det är en självklarhet att man ska få något när någon varit utomlands, när mor eller farföräldrar kommer och hälsar på eller liknande. Därför blir jag nog gladare än barnen när de får något.

Jag har försökt lära Mojjo att visa uppskattning och det gör hon för det mesta. Hon blir oftast glad vare sig de är en liten tablettask eller en stor docka. Men jag vill inte att hon skall förvänta sig att hon ska få något.
Detta är något jag vill att hon ska ha med sig i hela sitt liv. Jag vill inte att hon skall bli girig.
Hon skall uppskatta det hon får, hon skall vara givmild och hon skall se det goda i människor.

Därför har jag varit lite OFF.

Häromdagen när vi var på norra berget fotade Olisen en del. Idag fick jag 4 av bilderna på mailen och blev förälskad i 2 av dem. DESSA!

TACK OLA!!

 

I tex aftonbaldet kan man idag läsa om Cafét Barista här i Sundsvall, det jag bloggade om förra veckan, och deras stora fotölj på uteserveringen. En sån där som ser ut som en halv lök ungefär.
Kommunen har bestämt att den skall bort pga att farliga människor/våldtäktsmän kan gömma sig bakom denna.

Jag och Hannah diskuterade detta på jobbet idag och kom på fler saker som måste bort av samma anledning.
-Långsamtgående fordon, tex bilar, epor mm (Man kan gömma sig bakom dom, även om man måste jogga.
-Stillastående bilar och bussar. (dessa kan man ju till och med krypa in under.)
-Heltäckande staket på uteserveringar.
-Klipp alla buskar och glöm våra söta små miniparker, tex den vid vängåvan. Inga buskar!!
-Soptunnor. (Är det en liten farlig människa eller våldtäktsman kan dom gömma sig där)
-HUS och innergårdar, staket, portar och annat kraffs.
-Stora kjolar och klänningar. (Ser du någon med 4 fötter får du vara på din vakt)

Med andra ord... jämna stan med marken!!

Vad fanken är det?
Folk pratar om Afterwork, dricka öl och ha roligt med sina arbetakamrater. Vad menar dom?

Afterwork för mig är att komma hem och ta hand om hemmet. Att sköta om mitt barn, ibland våra barn och vår hund. Afterwork innebär ingen öl eller mysig uteservering för mig utan ett glas kall juice och att få ta av sig ett par svettiga strumpor och krypa ner i sängen tillsammans med min sambo.
Det kan betyda att hämta min dotter på dagis och sedan åka hem och tokmysa med henne.

JAg trivs nog bättre med min afterwork än vanlig afterwork.

Idag besökte vi gravarna. Anders och Isaks. De ligger bredvid varandra längst in på kyrkogården.
Trots att Mojjo var med och jag inte hann tänka så mycket på vad jag egentligen känner när jag är där så blev jag ledsen i hjärtat.

Isak har jag aldrig träffat men bara tanken på att en liten kille som idag skulle fylla 3 år är borta får mig att må dåligt.
Att sätta sig in i hur hans mamma, pappa och övrig familj känner sig idag ger mig en klump i magen.
Jag lider med dem.

Anders grav känns dock tom. Det känns inte som om han ligger där under. Jag har inte förstått att han är borta ännu. Men han har fått en gravsten nu. En fin gravsten med lykta i. Och framför har Alex lagt stenar i en halvmåne och stenen längst fram ser ut som en Alhgrensbil, Anders favorit. :)
Jag saknar Anders massor. Troligtvis mer än vad folk tror.
Men jag saknar inte honom som den pojkvän han var utan som den vän jag hade i honom.
Även Mojjo saknar honom, de märks när hon pratar om honom. Idag har hon pratat massor om honom sedan vi var på graven och det kommer säkert bli mer de kommande dagarna.

I morgon är min "helvetesdag".
Försöker hålla emot gråten som sitter i halsen men det är inte lätt. Vi får se hur det går iår.
Man borde tycka att det skulle bli lättare år för år men det är faktiskt olika. Ifjol gick det jättebra men året innan de kröp jag ihop hemma och mådde hemskt.

Jag vet hur natten kommer se ut. Jag kommer vakna vid 4 och vänta på att telefonen ska ringa, det gör jag varje år trots att jag inte ställt någon larm för att vakna just då.
I huvudet kommer den natten spelas upp igen. Jag vet inte om jag ska åka till graven i morgon.
Jag vet inte om jag orkar med det imorgon. Troligtvis åker jag dit på måndag när jag ändå åker förbi..

Vi får se...