Jag vet inte vad det är med mig nu för tiden. Jag är vaken mitt i nätterna, ett par timmar varje natt.
Jag tycker själv att jag borde vara så slutkörd efter veckan på jobbet att jag skulle sova som en stock när helgen kommer. Men ICKE!

Sedan har vi ju mornarna. Helg=Sovmorgon. Men inte ens de får jag. 7 är det stående klockslaget då Milo vaknar. Varje morgon. Tur att man normalt sett är morgonpigg och att jag älskar att vara vaken med mina barn. Det är värt att kliva upp tidigt.

Men tröttnade.
Hur vill jag att den ska se ut egentligen?

Åh vad jag hatar tystnaden när barnen har somnat.
Ymot sover, katten sover, alla sover. Mogge är i tvättstugan så inte ens han gör ljud.
Höjer TV:n lite extra, spelar musik på datorn och knappar på telefonen samtidigt.
Är man van ett tempo är det svårt att varva ner.

Min fina Mojjo som är så stor och duktig. Lillefot älskar henne och skrattar så fort han ser henne. Är han ledsen och Mojjo kommer in i rummet skiner han upp som en sol.

Mina små..

Jag önska jag hade orkat att greja med bloggen och göra den så fin som jag vill och skriva varje dag men jag orkar inte det längre. De enda jag gör på dagarna är jobba och jag tror ingen här skulle tycka det skulle vara skoj att läsa om lastbilar och gods hela dagarna.

När jag är hemma på kvällarna slappar vi mest framför tv:n eller bara umgås och myser.
Får försöka uppdatera på helgerna istället.

Jag skiljde mig för flera år sedan men bytte namn för bara ca 1 år sedan, kanske 2, minns inte riktigt.
Men än idag skriver jag fel, OFTA! Gärna när jag ska skriva min mailadress.

De känns nästan som mitt nuvarande efternamn är mitt nya trots att jag hette det i 26 år innan jag gifte mig.
Detta kanske för att jag aldrig känt mig som en M. Jag har alltid känt mig som en B. B som i pappas efterman, B som i Mogges efternamn :) En enormt rolig tillfällighet.

När jag skulle byta tillbaka till M-namnet efter att vi skilt oss ville jag egentligen byta till B då det stämmer bättre in på mig, men just då hade jag en sådan respekt för en viss människa i mitt liv att jag inte gjorde det.

Nu heter jag iallafall M-namnet, men de känns inte som jag. Jag är en B, en B som min far, en B som Mogge. Jag är en B i själen men en M till namnet.
Jag skäms inte över M-namnet. Jag älskar min mors fd efternamn, jag skäms inte för det på något sätt. Men jag har alltid varit mer pappa än mamma. Mer lik honom på något sätt.

Snart får jag heta B, B som Mogge. Men jag tror jag behåller M-namnet med för att Mojjo ska kunna knyta våra namn till varandra. Mojjo heter MS, mitt namn och pappans namn. Lillefot heter BM, samma som jag, samma som Mojjo och samma som pappan. Kanske blir det Mamma MB, Lillefot BM och Mojjo MS.

Krångligt de där men namn och identitet.

Allt i mitt liv, min lilla bubbla, får MVG. Jag har ett skitkul jobb, en underbar blivande man, världens bästa och mest älskade barn, en go mamma, "pappa", bror mfl runt mig.
Jag är lycklig!! Men det krävs att jag bromsar upp lite i vardagen och njuter av de.

Men när jag ser, det jag ser, smärtar det i hjärtat. Hur kan världen vara så orättvis?!
Hur kan människan vara så grym.