Hur tjock är jag nu?

 

Såhär ser jag ut just nu. Jag väger 67 kg och har bestämt att jag bara ska gå ner till 60 denna gång. Jag mådde inga bra när jag vägde 55 och tittar jag tillbaka på bilder från den tiden ser jag sjuk ut.


Idag startade vi igång vårt WII igen och jag vägde in mig på Wii Sports för att se om jag kan komma ner till 60 på 3 månader. Så ikväll har jag och Mojjo "lekt" i 30 minuter, rockat rockring, sprungit, gjort stepup och boxat. Noh blev jag svettig alltid. Så nu är Wii:et upp till bevis :)

Tandläkaren

Idag har tjejerna varit på skola och dagis och jag, Mogge och Lillefot har egentligen inte gjort någonting. Badat och slappat hela förmiddagen.

 

Då vi hämtade Mojjo klagade hon över "blåsan" hon haft i munnen i någon månad. När hon visade den var den jättestor och röd. Jag som precis hade ringt och flyttat hennes tandläkartid från idag till april pga att jag har alla barn och Mogge har bilen på jobbet under eftermiddagen. Men när jag ringde tandläkaren igen fick jag tillbaka vår tid så jag tog med alla barnen och åkte dit. De går ju bussar hem :)

 

Väl där fick Mojjo träffa sin älskade tandläkare Tomas som tittade på hennes grå tand och sa att det var pga den hon fått denna blåsa som egentligen var en varböld. Han bestämde att vi skulle dra bort den döda tanden för så skulle bölden försvinna.

 

Sagt och gjort, Mojjo la sig på britsen, bedövades och tanden drogs ut. På vägen hem berättade hon för alla hon träffade att hon minsann dragit ut sin tand och det märktes va stolt hon var då hon gick med sin lilla tand i asken hon fick av tandäkaren.

 

Inatt ska vi lägga den i ett glas med vatten och se om tandfen kommer och byter ut den mot en guldpeng. Vi håller tummarna.


Fotavtryck och bad.





Mojjo fick badpennor när hon fyllde år så ikväll har vi testat att göra Lillefots fotavtryck och det blev väl OK men jag måste nog köpa riktiga färger och göra fina avtryck senare. Har ju på Mojjos fot när hon var 100 dagar.

Efter det fick Lillefot bada i sin balja vilket han älskar och Mojjo plaskade i badkaret full med färg. (Mamma fick måla).

Så nu har Lillefot somnat i soffan, nybadad i nytvättad pyjamas och Mojjo badar en stund till. Sedan blir det sängen för henne med. Hon brukar få krypa ner och se på film.

Mojjo 5 år!

De va en trött tjej som kröp ner hos mig och Lillefot imorse. Men när jag plockade fram paketen blev det lite fart på henne. Vi öppnade paket i vår säng och sedan låg vi och myste länge. Kramades och pratade om hur stor och duktig hon blivit.

De va lite skönt att Lillefot sov så jag och Mojjo fick en egen liten gosstund.
Tänk att min älskade dotter blivit 5 år. Känns ju som om hon nyss va lika liten som lillebror.


Syskonen hos Tildebus.

Första bilden är Tildebus och Mojjo och det andra är taget idag på Tildebus och Lillefot.


Morgonmys och små strumpor.

Båda barnen ser skvatt galen ut på bilden. Mojjo fick dock sin lillebror att le ett par gånger.
Men det är svårt att avgöra om det är gaser eller ett leende. Man får hålla koll på ögonen.

Strumporna är från farmor och farfar, söta små strumpor från Lundmyr of sweden.


Min väg tillbaka till matchvikt

Jag har inte riktigt bestämt mig vilken som är min matchvikt ännu :)
När jag blev gravid med Mojjo vägde jag 52 kg, när jag blev gravid med Lillefot vägde jag 62 kg. Med andra ord skiljer de 10 kilo mellan graviditeterna.

Sista gången jag vägde mig hos barnmorskan, ca 2 veckor innan förlossningen, vägde jag 79 kg.
När jag vägde mig igår vägde jag 70 kg. Känns enormt bra måste jag säga.
Nu tänker jag fortsätta väga mig med jämna mellanrum tills jag känner mig nöjd, sedan får vi se om det är vid 56 eller 65. Vikten på vågen är inte den viktiga för mig, de är hur jag mår och trivs med min kropp.

Gravid/degmage

Många undrar om gravidmagen. Som de flesta vet försvinner ju inte magen direkt efter förlossningen. (Om man inte är min Kusin Jenny) Magen blir betydligt mindre, som i vecka 15-20 kanske, och känns som en vetedeg, som min mor skulle ha sagt.

 

Magen försvinner mer och mer när man ammar samt att man kan börja träna efter att man varit på efterkontroll.
Med Mojjo var jag rätt nöjd med min kropp efter bara 3 månader. Jag har ingen panik att bli pinnsmal, min gamla kropp kommer säkert så småningom precis som med Mojjo.

 

Just nu njuter jag lite av degmagen då jag vet att Lillefot faktiskt låg där inne för bara vecka sedan. Det där degmagen är bevis på mina underbara barn.


Gos...Godnatt från oss!

Lillefot fick gosa en stund med Mojjo innan hon skulle sova. Både han och Mojjo verkade njuta.


Syskonkärlek


Dagens outfit :)

Strumpor: Från bebispaketet man fick på förlossningen.
Byxor: Traderafynd med stjärna i sidan. (Milos bebistema)
Body: Gammalt Ullaredsfynd, aldrig tidigare använd.
Napp: MAXI.


Att vara bonus/styv/plast/extra -förälder

Jag tycker att det ibland kan vara enormt jobbigt att vara den där extra föräldern, den där som egentligen inte har något att säga till om men ändå ska passa in som en mamma när det behövs.

Idag har jag funderat lite på vad jag och en vän pratade om igårkväll, vilket var just detta med trots.
Jag och Tindra har haft en period med mycket tjafs och bråk. Hon bråkar med sin syster, hon bråkat med Mojjo, hon bråkar med mig och Mogge och hon bråkar med djuren.
Direkt efter att hon har ätit ska hon ha glass eller något annat gott som hon vet finns här hemma.
Mycket av detta har jag sett som enormt jobbigt tills samtalet med min väninna.
Kanske är det så att Tindra börjat bli så hemma här att hon inte tycker det är konstigt att svara emot, tjata och trotsa. Hon kanske inte ser någon större skillnad på mig/Mogge och Mamma C längre.'
Hon är ju faktiskt den av busungarna som oftast berättar hur mycket hon älskar mig och den som söker mest kontakt när hon blir sällskapssjuk.

Ikväll var jag in och pratade med barnen, vilket jag gör varje kväll innan det är dags för dem att stänga ögonen och sova. Prata igenom dagen lite och låta dem få prata av sig lite.
Då frågade Julia om de skulle hem till Mamma C imorgon. Ja, de ska dom ju..
Då blev hon lite ledsen och tyckte att dom hade varit här för kort stund. Det värmer i hjärtat att höra henne säga så efter alla sura miner.
Även Tindra pratade glatt på om hur mycket hon tyckte om mig och Mogge.

Det kanske är jag som väver in för mycket i deras beteenden. Kanske har det med hormonerna att göra. Jag kanske inte är så otillräcklig som jag känner mig.
Jag älskar ju dessa barn.

Mogge kunde lika gärna ha träffat någon som inte alls brytt sig om hans barn. Vet att det finns många där ute som har synen, mitt och ditt, trots att dom lever tillsammans med "varannanveckabarn".
Läser ofta på Familjeliv.se hur kvinnor som lever tillsammans med pappor och anser att det endast är han som ska ta hand om barnen. Har även läst om en kvinna som köpte märkeskläder till deras gemensamma barn men att pappan eller barnens mamma fick köpa "billiga" hm-kläder till deras barn.
Jag tycker det är konstigt.

Om jag träffar en man med barn så är det ju inte bara honom jag lever med, det är ju barnen med.

Nu kanske jag är lite "overkill" då jag är hemma mer med Mogges barn än han är, men vi vill ju ha dem så mycket som möjligt. Jag köper kläder om de behöver eller om jag hittar något snyggt eller passande.
Klart att jag handlar med åt Mojjo men hon bor här heltid och har ingen annan som shoppar åt henne. Busungarna har ju faktiskt sin mor också.
Men när jag är på stan/birsta eller vad vi nu gör har jag alltid Mogges barns välbefinnade i bakhuvudet också.
Dom är ju faktiskt "mina" när dom är hos oss.

Nu ska jag gå in och snusa på dem en extra liten gång innan jag sätter mig i soffan och vilar efter dagens städning, diskning, matlagning mm.

Men för er som har en partner med barn:
De är inte era barn men ni har valt hela paketet iom att ni valde en partner med barn.

Mojjo och Lillefot i samma vecka.

Lägg märke till formen på magen. Det är som om man vänt den upp och ner.
Inte lika klotrunt denna gång. Nu är det inte många dagar kvar innen Lillefot är beräknad.
Tänk om han viste hur efterlängtad han är av oss.


Trotsålder

De finns olika trotsåldrar i ett "barns" liv. Dessa gör sig märkbara här hemma med 3 barn.

Julia, 8år, är den lugnaste av barnen. Hon är nästan alltid hjälpsam och vill vara alla till lags. Henne får man nästan säga åt att hon måste säga ifrån. Hon gör allt de små ber henne om bara för att vara snäll.
Men de sägs ju att denna ålder är lugnet före stormen.

Tindra, 6år, är i den typiska 6-årstrotsen. UNDERBAR ÅLDER!
Hon är uppkäftig mot både mig, mogge och barnen. Hon bryr sig inte om vad vi säger och får underbara utbrott när hon inte får som hon vill.
Hennes humör är som en berg-och dalbana vilket är normalt enligt psykologers utsago. (Dessa funna på nätet)
Dom får ofta ont i magen pga oro vilket stämmer på henne samt att hennes precision och koordination inte alls fungerar längre.
Hon som alltid varit så lugn kan inte längre sitta still.

Det roliga med denna ålder är att barnen blir väldigt nyfikna och vill lära sig saker vilket vi sett tydligt på Tindra. Hon läser och skriver bättre än sin äldre syster och har ett stort intresse av att läsa böcker.

Mojjo, snart 5 år, har varit inne i en rätt lugn ålder en stund. Ena gången vill hon vara stor och duktig, nästa vill hon vara liten. Hon har funderat massor över hur hennes familj ser ut med Mamma och "Pappa", biologiska pappan och hennes syster, Julia och Tindra osv.
Mojjo har alltid haft en enorm empati och kunnat kompromissa och dela med sig, vilket tydligen är vanligt i 4-årsåldern. Men denna period verkar försvinna.
Någon riktig 5-årstrots finns inte enligt psykologerna, 5-års åldern ska vara en lugn ålder, dom ska bli mer samarbetsvillig, ansvarstagande, tjänstvillig och resonabel. NO! NO! NO! NO!!
Så är inte fallet hos oss, då har Mojjo hoppat över till 6-årstrotsen.

Mojjo blir mer och mer lik Tindra i sitt beteende. Hon får utbrott och hon och Tindra bråkar om nästan allt.
Ingen av dom vill ge sig och Mojjo har svårt att lyssna på vad jag säger åt henne.
Ibland måste jag ryta ordentligt för att hon ska lyssna och nästa gång lyssnar hon direkt.
Hon börjar bli mer och mer uppkäftig mot oss men detta är lite lättare att tygla än Tindra då Mojjo bor med oss heltid och är mitt barn. Det är alltid lättare att säga till sitt eget barn än någon annans.


I skrivande stund rök dom ihop ännu en gång.
Denna gång om att Mojjo inte såg TV:n och bad Tindra flytta sig. Tindra blev arg och skrek att Mojjo kunde flytta sig. Jag sittar faktiskt och skrattar lite för mig själv för det är så här våra dagar ser ut. 2 stycken ungar som är inne i precis samma fas i livet och skall hitta sin plats i syskonskaran.
Till historien hör att dessa 2 har lekt utan problem till bara för 1 månader sedan.
Ut kommer iallafall en liten Tindra stormande och halvskriker.
-Jag får inte sitta på puffen framför Mojjo!!..
Varpå jag svarar:
-De där får ni lösa själv då inte jag sett vad ni bråkar om. Ni kan ju sitta bredvid varandra.
Nu stormar Tindra in på sitt rum och klampar med fötterna och svänger med händerna för att visa sitt missnöje.
Strax efter kommer en nyfiken Julia in till mig och frågar vad det är med Tindra.
-Hon blev arg, men de går snart över.
Julia är nog lite skadeglad ;)
Efter bara ett par minuter kommer Tindra in till mig igen.
-Förlåt för att jag blev så arg på dig.
-Men gumman, de gör inget. Gå in och prata med Mojjo så ni kan sitta tillsammans istället.

Så nu är dom vänner igen.... en stund.


Morgonmys


Lillefots önskelista

Har fått frågan vad Lillefot önskar sig när han kommer ut. Här kommer önskelistan:
  • Kläder
  • Babygym
  • Filtar
  • Sängkläder
  • Leksaker
  • Mobil till sängen
Denna lista bygger vi på eftersom :)
Jag är dock tacksam om ni som köper massa saker till Lillefot när han kommer ut även tänker på Mojjo.
För henne blir det en jätteomställning med ett syskon som skall vara här på heltid och få massor av min uppmärksamhet. Så allt inte handlar om bebisen när den kommer ut.

Nej jag tycker inte Julia och Tindra är i samma sits som Mojjo eftersom de har varandra redan. Samt att de tyvärr inte är mina riktiga barn utan har en egen mamma också.
Jag hoppas ni som läser detta inte tror att jag menar något illa med det även om de kan tolkas så.
Jag älskar mina bonusbarn, men jag och Mojjo är JAG OCH MOJJO!

Mojjo leker fotograf

Det märks att min dotter brukar knäppa mycket kort här hemma.
Bad henne knäppa kort på magen idag och det gjorde hon gärna. Jag har väl 50 kort på mig, magen mina fula miner och en massa busbiler vi gjorde med 10-sekunders fördröjningen.

Gillade inte riktigt de svarta linnet eftersom det speglades så mycket. Samt att man ser igenom det pga blixten.


Lillefots lilla hörn

Nu har vi än en gång möblerat om i vårt sovrum/vardagsrum. Nu har Lillefot fått en liten hörna där han skall husera när han kommit ut. Detta innebar även att Mojjo fick en bokhylla som inte längre fick plats samt att Mogge kopplade in ljudet till TV:n. Vi har även plockat ut kläder som skall med till förlossningen den dagen vi skall dit.
Nu börjar de kännas att de närmar sig.





Mojjo operarar ut Lillefot

Nu har Mojjo skurit och gett mig massor med sprutor då hon säger att lillebror ska komma ut nu. Hon har även satt plåster både på magen och armen.

Jag och Mojjo är ensamma ikväll så Mogge jobbar. Vi har mest legat i soffan och myst medan vi tittat på barnprogram. Jag fick tydligen inte leka kurragömma med henne då jag var för vuxen och skulle hitta henne direkt.
Men det har gått bra ändå, trots en dag inne.





Ont och smått förkyld.

Idag insåg jag att jag inte kan hålla det tempot jag gör på jobbet. Jag kan inte göra alla dessa lyft utan att de känns.
Så ont som jag haft i magen idag har jag inte haft tidigare. Lillefot rör sig så det är ingen fara med honom men de är ju dumt om han vill ut redan.

Detta kanske även har lite att göra med att jag dragit på mig en förkylning med feber och snorig näsa.
Misstänker att så är fallet.

Jag funderar på att ringa min BM imorgon och kolla vad hon säger. Problemet är ju att jag inte fått havandeskapspenningen godkänd ännu, men det kanske finns något annat sätt.
Men trots detta vill jag ju jobba, också....

Tidigare inlägg
RSS 2.0