Sitter här med Lillefot halvt sovandes i knät och njuter av tystnaden då de andra barnen är och leker hos grannen.
Jag har blivit en riktig tänkare sedan Lillefot föddes, kanske för att vi är hemma, han är så snäll, så jag hinner sätta mig ner och låta tankarna snurra.

Om jag tänker tillbaka anser jag att mitt liv startade på allvar 2000. Då gick jag ut gymnasiet och hade världen vid mina fötter. Innan 2000 var det skola och vänner som var det viktiga i livet men när detta år kom såg jag möjligheterna växa fram.

Jag skulle resa, resa runt hela världen...
Så blev de inte. Men jag kom iallafall till Malta detta år och där bodde jag tillsammans med min dårvarande sambo under årets sista månader.
Då fanns inga tankar på barn, giftemål, hus mm. Då ville vi bara LEVA!

Några år senare, närmare bestämt 2004 träffade jag mannen som skulle bli förändringen i mitt liv, både på gott och ont. Vi pratade barn, giftemål, flytt, hus, ja allt. Vi planerade ett helt liv tillsammans innan vi förstod att vi inte var menade för varandra. Men innan vi förstod detta hade vi hunnit med just detta, gifta oss, skaffa barn, flytta och köpa hus. Det blev en ganska stor omställning när vi valde att skiljas. Helt plötsligt var jag ensam med Mojjo i en lägehet.
Men det var så jag ville att mitt liv skulle se ut. Jag och Mojjo mot världen :)

Det var då jag bestämde mig att jag inte ville bo tillsammans med någon på väldigt länge, jag skulle inte ha fler barn då Mojjo var mitt allt och jag skulle absolut inte gifta mig igen. Nej FY!!
Jag dejtade en del killar men ingen föll mig i smaken förrän Anders dök upp. Jag trodde han skulle bli mitt livs kärlek men känslorna växte aldrig mer än till bara förälskelse. Men han fick mig att inse att livet kanske inte var så enkelspårigt som jag trodde. Man kan säga att han växlade spår så jag kunde släppa in den stora kärleken.

2009 dök det upp en människa från ingenstans. Jo, han bodde iofs bara 6 km från mig. Men jag hade aldrig lagt märke till honom på det sättet. Men från första dagen vi träffades riktigt insåg jag att alla mina principer och regler var som bortblåst. Kärleken var ett faktum och med detta kom tankar på giftemål, barn och hus tillbaka.
Så här sitter jag nu med min son i knät, en son jag inte kunde tänka mig för bara 4 år sedan, men dom idag är så älskad och varit så efterlängtad. Vi planerar giftemål nästa år och hus kommer så snart ekonomin tillåter.

Se vilken vändning livet tog. Idag sitter jag här, lyckligare än jag någonsin har varit och jag kan med ett leende på läpparna blicka framåt och njuta av livet.