Idag gick min mormor bort. Min mor ringde i morse och berättade de.
När jag lagt på började jag fundera på vad min mormor betytt för mig.
Jag minns faktisk inte nått specifikt men jag har alltid tyckt om min mormor. Jag minns att jag allid fick världens godaste bröd hos min mormor, och hon hade alltid samma smör. Man fick hämta glass på vinden och leka med gamla hjul från olika klockor. Uppe stod det alltid en liten skål med godis och på somrarna sprang man bara rakt över vägen för att hoppa i vattnet vid dammen.
Min mormor var nog en av de snällaste människor som fanns. Vet aldrig om att hon har bråkat på mig eller min bror när vi varit där.

Jag har 3 riktiga minnen från när jag varit hos min mormor.
Det första är när mormors moster var på besök och snarkade så hela huset vaknade.
Det andra var deras katt som var så elak så den inte gick att klappa. Jag och brorsan tog på oss slalomglasögon, handskar och mössa för att inte bli rivna när man skulle leka med honom. (Varför vi nu promt skulle göra de?)
Det tredje minnet jag har är vinden. Hos mormor och morfar fanns en stor vind där det fanns en öppning mellan deras vind och grannarnas vind. Under en period när vi var små bodde 2 grabbar på andra sidan och vi sprang mellan varandra över vinden istället för att gå runt.

Sista åren har min mormor bott på Solgården i Sollefteå och jag kan erkänna att sist jag var dit var i sommras. Redan då var hon så dålig att hon inte kände igen mig. Men för mig värmde det att se min mormor ändå.
Än en gång ångrar jag att jag inte engarerar mig mer i de äldre. Detta får mig att minnas min far och hur mycket jag svek honom. FY FAN!

Men man brukar ju säga att det kommer en ny till världen när e gammal försvinner.
Och jag har ju fått lilla Alice i mitt liv.