Jag har varken haft lust eller ork att skriva de sista veckorna.
Fortfarande småsjuk, är inne på 3:dje veckan nu och känner att det börjar ta på krafterna.
Soffan och sängen är min bästa vän när jag är hemma. Tur att jag blir uppassad av min underbara sambo.

Det har hänt en del här de sista veckorna. Vi har spenderat 1 vecka i söder, en underbar semester trots regn och rusk. Ungarna var både nöjda och trötta när vi rullade in i Sundsvall förra söndagen runt 23-tiden.

Under veckan som gått har vi fixat barnens nya våningssäng, fixat en cykel till Julias födelsedag, fått frågan om jag vill bli Mogges fru.. och ja...
Ja, han har friat. Friat på riktigt :)
Jag kastade allt jag hade i händerna, tårarna rann av lycka och jag kastade mig runt halsen på honom och svarade självklart JAAAAAAAAAAAAAAAA! Klart jag vill!!
Jag har aldrig älskat någon eller något så mycket, mer än Mojjo då. Mojjo kommer alltid vara nummer 1.

Nu kom Mogge hem med maten så nu tar vi en paus,

Jag blir irriterad när jag inte får leva mitt liv som jag vill och göra vad jag vill utan att människor skall missunna mig det. Varför kan jag inte få ha skoj och välja själv vad jag tycker är roligt eller inte. FY!

Läste idag Denizes blogg där hon skriver om hur hon lever ensam med sina 2 barn. Barnen har olika pappor men dessa pappor finns inte i det dagliga livet.

I detta inlägg skriver hon om hur människor kring henne dömmer henne för att inte barnen har deras fäder i sin vardag och hur de kommer sakna dem när de blir större. BULLSHIT!

Jag separerade från Mojjos pappa för snart 3 år sedan och efter den separationen hade inte Mojjo någon "pappa" i sin vardag eftersom hennes far flyttade. Jag har haft ett par seriösa förhållanden efter uppbrottet men ingen av de männen har någonsin fungerat som pappa för Mojjo.
Anders, Pappa PUCKO, var den som tog mest plats i vårt liv, han älskade Mojjo och hon älskade honom. Men han var inte hennes far, dock en enormt bra manlig förebild.

Jag tror inte på att barn behöver någon manlig förebild, eller att de en dag vaknar och saknar en pappa som de inte känner. Klart att det väcks en nyfikenhet över en far som kanske inte är tillgänglig varje dag men jag kan ärligt säga att det är ingenting jag märker hos Mojjo.

Vi pratar om hennes pappa ibland och det är oftast jag som tar upp det. Själv låter hon livet gå vidare och vet mycket väl att hon har en pappa som inte bor med oss.
Sedan jag träffade Mogge förändrades ju livet för mig och Mojjo. En annan människa flyttade in i vårt trygga hem och rörde om både för Mojjo och för mig. Vi var ju vana att ha varandra och inte dela den uppmärksamheten på hemmaplan. De kom 2 bonussyskon /bonusbarn som skulle ha uppmärksamhet och det krävdes att de skulle dela rum och leksaker, vilket inte är lätt för en 3-åring som Mojjo då var.
Men idag fungerar Mogge som pappa, manlig förebild eller vad man nu vill kalla det. Mogge gör ingen skillnad på sina barn och Mojjo vilket ger henne både kärlek och trygghet. Han finns där för henne när hon behöver honom.

Men Denize skrev något bra. "Jag ÄR både mamma och pappa och jag ÄR tillräcklig."
Jag känner detsamma. När inte Mogge fanns så var jag båda föräldrarna och det gick galant. Skulle Mogge av någon anledning inte finnas kvar i våra liv så skulle det gå bra ändå.

Hur klarar sig annars alla skillsmässobarn som inte bor varannan vecka eller varannan helg hos sin pappa, eller mamma?
Jag är själv ett sådant barn och jag kan ärligt berätta att det är först i vuxen ålder jag funderar över min fars och min relation. Så...  välkommen in på 2000-talet då vi kvinnor faktiskt även duger dom pappor :)

Lunch på skatan.

 

Svägerskan kör lite bil.

 

Jag och "spöket" ser på fotboll, men vem tittar på vad?

 

Åkte till stöde marknad och lekte.

 

Och köpte godis som gjorde tungan blå.

Jag vet inte var jag fått detta uttryck ifrån men det används ibland här inne på jobbet. Tror det är från Filip och Fredrik vilket inte är mitt favoritprogram.
Men idag är det verkligen både bra och anus.

Bra eftersom min underbara sambo har planerat in en liten utflykt för oss idag vilket jag uppskattar enormt mycket och anus eftersom det är Anders födelsedag.
Blir nog blandade känslor idag.

Om bara ett par veckor är det Anders dödsdag. Det jag gruvar mig för mest är barnen. Hur mår mina AP-barn idag. Jag vet att Alex skulle till graven med en kompis så jag vill inte tränga mig på och jag tror nog att P omger sig med vänner han med.
Dom vet båda 2 var jag finns om dom behöver mig.

En rolig sak till idag är att min svägerska ska köra snabb, tuff bil. Måste nog se till så jag är hemma och på plats när detta händer. Hon fick det under sin möhippa. Så roligt!!

För mig betyder familjen allt. Hade jag inte haft dom så hade jag inte haft något.

Min underbara dotter som sprudlar av energi, som går mig på nerverna så jag ena sekunden är så trött och less att jag nästan skulle kunna sälja henne men som nästa sekund gör något alldeles underbart så jag inte kan annat än att älska henne, krama henne och önska att hon alltid kunde finnas hos mig.

Min sambo som dök upp i mitt liv då jag hatade karlar som mest. Han som vände upp och ner på hela min syn på mänskligheten och fick mig att tro att en karl faktiskt kunde vara vettig. Han som idag alltid finns där för mig och som stöttar mig i både vått och torrt. Även hans 2 barn förgyller min vardag när dom är hos oss.

Mina föräldrar, ja alla 3, betyder enormt mycket för mig. Mamma som nästan alltid kommer med kloka råd och som låter mig vara liten och ledsen när jag känner att jag inte orkar vara vuxen för en stund. Plastpappa Sten som har varit som en extra far sedan jag var ca 10-12 år. Han som är den stadiga handen. Han säger vad han tycker och håller min mor i schack när hon klampar lite väl hårt på mina tår :)
Sedan var vi min riktiga far... Min älskade pappa som inte finns, men dom genom mina tankar får mig att ta beslut efter hur jag tror att han skulle ha gjort. Han som genom sin bortgång faktiskt fått mig att prioritera om mitt liv och leverne. Livet är för kort helt enkelt.

Min bror som jag sedan barnsben bråkat med men som idag är en god vän. Även denna relation blev starkare när vår far gick bort. Min bror värdesätter jag högre än någon kan ana.

Min kusin J med familj är de som ställt upp mest på mig sedan jag flyttade "hem" från Göteborg. Utan dem vet jag inte var jag hade varit idag. Trots att vi inte pratar med varandra dagligen så vet jag att dom alltid finns där. Dom öppnade sitt hem för mig när min far gick bort och även för ett par år sedan när jag och Mojjo behövde någonstans att bo under några dagar. Kusin J är nog mer som en syster än en kusin i mina ögon.

På utkanten av mina värdefulla nära och kära finns även min faster och hennes man. Hennes man som valde att ta någon form av papparoll när min far gick bort. Hos dom känner man sig alltid välkommen när man än sticker in huvudet.
Alex och P, mina AP-barn som jag älskar näst intill lika mycket som Mojjo. Dessa barn har hört till min familj sedan jag träffade deras far och trots att han och jag gick skilda vägar har jag behållt barnen som mina ögonstenar.
Mogges föräldrar och syskon som släppt in mig i deras underbara familj och verkligen får mig att känna mig välkommen. Jag har aldrig fått känslan av att de missunnat mig Mogge, utan tvärtom. De känns som dom är glad att Mogge träffade just mig.

Jag älskar verkligen dessa människor som jag har runt mig och skulle inte vilja byta bort dem för alla pengar i världen.

Idag fyller ett av mina AP-barn år. A:et blir 19 år idag. Kan inte förstå att hon har blivit så stor.
Tyvärr arbetar jag länge idag men Alex hämtar Mojjo på dagis idag så hon får vara med och fira.
Själv kikar jag förbi när jag slutat.

Idag är en sån där dag då jag är så trött så jag håller på att somna där jag sitter. Kaffe intas och jag hoppas jag piggnar till snart.

Idag gick Timrå på is. Livet blev ännu lite mer fulländat :)
I år ska Mojjo ha en egen tröja.

Jag kan erkänna att jag kikar in på vissa av mina ex facebooksidor ibland, de flesta är jag iofs kompis med.
Idag var jag in på Mr. Niceguys sida och kollade igenom hans bilder som han uppdaterat.
Skummade igenom kommentarerna och ser att hans nuvarandra har kommenterat 2 bilder..

På den ena står det att det var en av bilderna hon fastnade för. Det var den bilden jag knäppte andra gången jag och Mattias träffades. Den är tagen uppe på södra berget i motljus då vi busade med hundarna och åt glass.
Den andra bilden är på Mattias när han sitter i bilen med solglasögon. Denna bild tog jag när vi var på väg mot stockholm för vår Tallinkryssning.

Känns lite konstigt att se att de är mina bilder hon gillar. Inte på ett dåligt sätt eller av avundsjuka, de blev liksom vara lite konstigt..

Nu behöver ingen tro att jag är avundsjuk eller svartsjuk för jag är så enormt glad att han är ute ur mitt liv pga att allt han gjorde sårade mig. Man säger inte åt 2 människor att man älskar dem båda, man planerar inte ett liv med 2 människor samtidigt, vilket han gjorde.
Även när han träffade denna nya tjej träffade han fortfarande mig. Bara nån vecka innan han åkte ner till Stockholm för att jobba/träffa henne frågade han mig om vi inte kunde hyra ett hus tillsammans.
Men det värsta var när vi tyvärr blev gravid och han valde att åka till en annan tjej istället för att finnas för mig. Och bara ett par dagar senare bedyra sin kärlek till mig igen och planera en framtid med mig och barnen... FY.

Denna människa fick så många chanser. Han var min kryptonit. Men idag är jag glad att han är borta ur mitt liv.
Idag kan jag ärligt säga att jag är lycklig varje dag och det har jag varit sedan första dagen jag träffade Mogge.
Och bättre blir de... :)

Idag tog vi ännu en tur till lörudden och fikade på rökeriet. Idag regnade det inte.
Strosade ett par timmar innan vi åkte hem och fick besök av Hannah och Wookie som även stannade på middag.
Jag kockade idag så det blev kött, pommes och sås. Gott va de!

Nu ikväll är det bara jag och Mojjo hemma så vi bakade en äpplepaj för att höja stämningen här ikväll.