Idag när jag satt utanför jobbet helt ensam i solen satt jag och tänkte på mina vänner och varför jag tycker så otroligt mycket om dem. Jag har massor med bekanta, såna där människor jag gärna umgås med men inte ringer när tårarna sprutar eller precis efter det hänt nått helt underbart.

Tjohanna (Johanna) är en sån människa som jag kan ringa till om vad som helst. Hon är en av de första jag tänker på när det händer något i mitt liv. Jag vet att hon glädjs åt mig när jag blir glad och är förstående när jag är ledsen.
Hon är en människa som jag kan komma på att jag saknar att umgås med, en människa som jag kan sitta och prata med i timmar utan att det blir tråkigt.

Annelie är också en människa jag kan få "crawings" efter. Men henne är jag van att inte träffa så ofta.
Min underbara vän som jag vet finns där resten av mitt liv, vad som än händer. En människa som funnits där genom bra och dåliga saker sedan vi lärde känna varandra. Det är henne jag vet att jag kan ringa mitt i natten bara för att få höra att hon tycker om mig när jag är ledsen och ensam.

Fredde saknar jag inte så ofta för han finns så nära. Vi träffas inte så ofta sedan han skaffat sambo och jag Mållgan men han finns ändå där. Om det är något jag vill ha hjälp med så vet jag att han alltid finns där. Även hans tjej är go och snäll och jag hoppas och tror att vi kommer börja umgås mer bara jobb mm har lugnat ner sig lite. Fredde är nog min allra bästa vän. När ändå han nämns vill jag nämna hans barns mor, Ronica, även hon är en klippa i mitt liv.

Camulla (Camilla) får mig alltid att skratta. Jag älskar verkligen våra korta dumma samtal. Det slutar alltid med en massa tok och flams. Snack om skägglådor, stukade fötter eller stämpling. Då inte vilken stämpling som helst utan "pupp"-stämpling. (Be mig inte förklara) Tackar Tom för att han fixade så jag och Camilla träffades.
Önska vi kunde ses oftare bara.

Sist men inte minst (jo, fysiskt) av mina närmaste vänner kommer Linéa.
Min lilla asiatiska gumma. Hur jobbigt saker och ting än har varit har vi hittat tillbaka till varandra. Hon fanns där för mig när jag behövde henne i våras och det betyder mycket för mig. Ett kanonsällskap för en fika på stan, en kaffe i Birsta eller varför inte för en kväll fylld med sällskapsspel. Min egen partypingla.

Alla har sina olika egenskaper och jag tycker om dem allihopa.

Om inte jag minns fel kunde Alfrons ta fram sin låtsaskompis när ha ville. Varför kan inte jag göra det med min Mållgan?
Pratade med honom när jag lämnade jobbet och fick veta att han precis lämnade Borlänge. MÄH! Då är det ju 4 timmar kvar tills han är hemma. Vid 21 ungefär. Nu önskar jag att jag kunde bara önska fram honom ur garderoben.
Saknar honom massor nu!!

Jag har tänkt massor inatt och under dagen idag. Massor på Göteborg som vanligt.
Mojjos pappa ringde igårkväll och pratade om vår favoritpizzeria och jag blev lite nostalgisk och saknade den tiden liten. Jag förknippar Del Piero med att Mojjo föddes eftersom vi precis varit och handlat mat där när mina värkar kom igång.
Sedan saknar jag kvällarna på Picasso, den underbaraste lilla krog man kan tänka sig. God mat och en underbar ägarinna.
Jag kan ibland sakna det jag hade men jag gläds för det jag har. Så tror jag de flesta känner men man skall våga erkänna det också. Det finns alltid bra saker, även i det dåliga.

Nu ska jag gå och mysa lite i soffan med Mojjo. Men egentligen är jag sugen på en macka med leverpastej. (VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG!?) Men vi har ingen hemma. Så, de får bli en macka med skinka och mys i soffan.

Man vet ju aldrig, han kanske har en flickvän i varje stad? *ler*

Nu har dom åkt.
Min bror och hans familj har varit här ett par timmar och busat. Nog har dom busat alltid.
Jillsan och Mojjo har härjat på Mojjos rum, busat i vardagrummet och i köket.
Alice Ballis har suttit med faster i soffan och snackat massa skit och dragit faster i håret så så jag skrikit av smärta.

Hon har även drägglat ner fasters tröja och hoppat ordentligt på magen.

Alice har även en tendens att tokskratta åt saker som flyger och far, i detta fall en Ymot som jagar ett plastäpple.

När Mållgan kom hem blev även han utskrattad, vilket jag kan förstå. (Tycker om dig ändå gubben)
Det blir rätt tyst när dom åkt.

Nu håller jag på att lägga Mojjo i hennes rum. Hon brukar ofta somna i vårt sovrum men ikväll ville hon lägga sig här inne och jag gnäller inte. Vi får se hur det går. Om hon kan låta bli alla leksakerna.

Oj var tiden flyger iväg. Bara 2 dagar kvar till provet på jobbet. Bara 2 dagar kvar till helg.. Bara 3 dagar kvar till Mållgan ska tävla. Halva veckan har redan gått.

Jag har krypit upp i min stora ensamma säng. Känns konstigt att inte Mållgan är hemma när han varit ledig så länge att man hunnit vänja sig. Men om några timmar är han hemma igen.
Mojjo sitter och ser på Tv en stund innan "fasters älsklingar" kommer. Mojjo vet inte att vi skall få besök så hon kommer bli superglad. Och jag får snusa bebis en stund.

Jag har haft en kanondag på jobbet idag. Börjar trivas rätt bra med alla människorna. Gillar verkligen TC:n som har hand om oss. Hon är, som det verkar, nästan alltid glad. Gillar när hon sitter bakom mig och pratar för sig själv och även nynnar på nån barnvisa eller vad det nu kan ha varit hon nynnade på idag.
Sedan har vi en massa andra mysiga människor. Man kommer ju bättre överens med vissa men det finns ingen jag känner att jag inte klickar med. (Om man bortser från personlig irritation över tidigare händelser)
Det är mycket korvstoppning just nu så det är viktigt att man kan skratta och skämta med varandra under rasterna mm.

Annars har det inte hänt så mycket denna vecka.
I måndags var vi iväg med alla barnen och handlade lite kläder samt storhandlade till kylskåp och skafferi.
Jag trodde att det skulle bli jättedyrt men jag kom lindrigt undan och barnen kommer att vara fina på dopet nästa helg.
Men handla med 3 barn är inget jag rekomenderar. Den ena tjatar om glass och den andra om godis, utom Mojjo för hon tjatar om apelsiner. Och den ena ska ha den klänningen, den andra dom byxorna och den tredje en rosa Hello Kitty-tröja som bara finns i gult.

Och så har vi skruvat ihop loftsängen så nu får alla barnen plats när busungarna är här.
Mojjos rum blev jättefint.

Nu känns det som jag har redovisat nog.
Nu ska jag äta en singoalla lakrits. eller vad dom nu heter, och hämta krafter så jag kan busa med fasters älsklingar när dom kommer.

Började dagen med att åka till Timrå och titta på när Stor-Moa spelade fotboll. Hon är en tuff liten målvakt. Matchen slutade 2-2.
Efter det bar det av till Mållgans syster med familj där vi grillat, haft vattenkrig och njutit i solen. Har faktiskt gått färg.
När vi kom hem tvättades ungarna av en efter en, som i en biltvätt, innan de fick mysa lite i soffan och sedan hoppa i säng. Mojjo somnade direkt vilket gav mig mer tid till att göra klart uppgifterna vi fick från jobbet som jag inte kunnat gjort under helgen pga mitt förbaskade skitinternet. Kopplar ner hela tiden och den lilla stunden jag är uppkopplad går de så sakna så jag tror jag sitter på ett 56K-modem.

Imorgon blir det storshopping på MAXI och sedan lite klädshopping till barnen på birsta.

Nu har jag inte tid med detta om jag ska hinna klart uppgifterna.

Tidigare idag var vi i garaget och kikade på "Nasse", ännu en medlem i busbilsfamiljen.
En helvit skönhet, men dock inte lika vacker dom Mållgans busbil. (Än så länge).
Ungarna busade i bilen medans Mållgan kikade på bilen och jag stod och pratade med hans underbara syster.
Det blev ett kort men väldigt nyttigt samtal om min Mållgan. De ord hon sa fick mig att inse att jag och Mållgan är bra för varandra. Vi tillför nog en hel del i varandras liv.
När Mållgan kom tillbaka till mig och gav mig en sån där kram som bara han kan ge kände jag hur "de 3 orden" var nära att komma ur min mun.
Jag har svårt att säga dem och verkligen mena dem men idag ville jag säga dem, och jag menar dem av hela mitt hjärta.
Inom kort kommer han nog få höra dem för han tillför trygghet, kärlek och glädje i mitt liv.

Efter denna, i mina ögon, rätt stora händelse har vi inte gjort så mycket i regnet mer än varit inne, stått på balkongen och fångat hagel och hälsat på Mållgans mamma och pappa.
Där blev det goda bullar och kaffe som vanligt och någonstans på vägen tappade vi även busungarna. Dom ville stanna hos farmor och farfar till i morgon så vi får förhoppningsvis tillbaka dom på fotbollen imorrn, för imorgon väntar ännu en spännande match med 7-åringar som jagar en boll åt alla håll och kanter.
Får inte glömma kaffet denna gång.

Nu ska vi äta rabarberpajen jag just bakat. Tackar "svärmor" för rabarberna, nu ska vi se hur kocken har lyckats.

Trodde inte jag skulle ha någon ork att busa med barnen ikväll men efter förmiddagens ompysslande mår jag mycket bättre. Sedan kanske det gör en hel del att jag faktiskt åkte hem från jobbet och sov till halv två. Tror min kropp behövde få vila lite. Men Mållgan har tagit bra hans om mig.

Sedan var det dags att valla in fårskocken. Mojjo på dagis och busungarna hos sin mamma.
Älskar verkligen när dessa busar kommer. Nu ska dom vara hos oss till på tisdag. Största ansvaret kommer Mållgan få ikväll eftersom jag fortfarande är hängig men nog ska jag orka vara med och mysa lite framför TV:n och äta popcorn.

I morgon ser det ut att bli södra berget om vädret och orken tillåter. Ungarna ville gå Tarzanstigen men det lutar år Björnstigen istället, eller så kanske man ska ta Norra där barnen kan leka själva medans jag och Mållgan dricker kaffe ut termosen. GOTT!

Nu ska jag mysa med Mållgan medans barnen myser framför playhouse disney.

Hoppade glatt ut sängen när jag såg vädret utanför fönstert. Vi satte oss i bilen och åkte till Selånger för att kika på Målgans systerdotter som spelade match. Kul att se hur ungarna kämpar för att sedan inte veta i vilket mål de ska sparka bollen. Efter det åkte vi till Birsta för att fika en snabbis med Linéa, köpa lite kureringsmedel till min stackar karl...
vi kvinnor vet inte hur det känns när en karl är riktigt förkyld.... och frimärken till alla brev vi måsta skicka ut.
När vi rullade hemåt åkte vi förbi garaget för att kika lite på busbilen. Och nog blev det bus alltid. Både Mållgan och hans syster testade vrålåket. Mojjo skrek av förtjusning när hon hörde motorljudet när dom körde iväg.
Förstår att Mojjo har fått ett motorintresse både med denna mamma och hennes pappa.

Nu blir det snart lite mat innan Mållgan ska iväg på jobb. Själv ska jag nog övningsåka med Alex och kanske träffa kusin Tobbe.

Nu är vi uppe och nyduschade.
Så underbart att vakna i Mållgans famn. Känner mig så trygg hos honom.
Nu ska vi fika lite och sedan åka och hämta trailern för att röra oss mot Jämtlands mörka skogar.
Först till mormor och morfar Sten, sedan till Östersund. Mojjo har pratat om denna resa sedan vi nämnde det för henne igår. Jag har en helt underbar unge.
Förhoppningsvis kommer vi tillbaka ikväll med en bil. Då kommer jag ha världens gladaste pojkvän i flera veckor framöver.

Nu ska jag gå och mysa med mina 2 älsklingar!

(Jo Tias, vet ju att du fortfarande läser min blogg.

Du är bitter för att jag gjorde samma mot dig som du gjort mot mig åtskilliga gånger.
Men det går nog ingen större nöd på dig. Doppa snoppen verkar du ju få göra på flera ställen ändå.
Hoppas dom inte kommer på dig som jag gjorde.
Kram på dig!)

Nu är det kaos i kvällsrutinerna.
3 barn som skall tvättas och kissas innan det är läggdags. Men det är roligt.
Värre blir det när alla skall upp och på dagis och skola imorgon. Mogge får köra oss allihopa.
Först busunge nr 1 till skolan, busunge nr 2 till dagis och sedan lilla Mojjo till sitt dagis, efter det skall han skjutsa mig på jobbet för att på eftermiddagen plocka upp oss alla en efter en.
Det som är mest imponerande över dessa dagar är att jag njuter av varje sekund.

I fredags bar det av till jämtland där Mojjo skulle stanna över helgen. Nu får hon äntligen mysa med mormor och morfar Sten en helg. Det älskar hon.
Stannade i jämtland några timmar för att sedan åka hemåt igen och avsluta dagen med äckliga nachos, god cheesecake och 2 cola på O´learys tillsammans med Mållgan och Linéa. Detta i samband med att vi "hejade" på Sverige som tyvärr inte spelade bra nog.
Lördagen bestod av att titta på fina gamla bilar i Timrå, bus med Freddes barn på inflyttningsfesten hos Fredde och Anna för att mysa i soffan innan 21:00 och se på film. Hann även med att dricka en kopp kaffe hos Kusin J under dagen.
Idag söndag vaknar jag ensam i min stora säng. Mållgan åkte och jobbade klockan 5 så nu återstår bara att hämta Mojjo i jämtland igen.

Men jag har fortfarande en undran. Varför tror folk att man ska ut och festa bara för att man inte har dottern hemma?