Ikväll har jag än en gång fått hjärtat i halsgropen.
Ingen fara för liv men de var jobbigt ändå.

Ymisen och Troja rök ihop som vanligt och Troja bet oturligt nog sönder Ymisens öra.
De va länge sedan jag såg så mycket blod.
Tänk er ett hängande rottisöra. Örat är kluvet från "snibben" och ca 3-4 cm upp, sedan en bit åt sidan.
När jag väl fick tag på veterinären sa dom att om jag fått stopp på blödningen kunde jag vänta tills i morgon.
Sagt och gjort, vi stoppade blödningen med hjälp av min underbara vän Linéa och förbandslådan.
Just nu ligger stackarn här bredvid mig med örat tejpat. Det måste hållas på plats tills i morgon och får inte gå sönder mer.
Min lilla bebis... Har ju haft honom sedan han var 6 veckor.
Lite chockad efter allt blod fortfarande men jag har börjat varva ner.