Jag har haft enorma skuldkänslor för vad jag gjorde mot Danne tidigare iår. Det vet alla mina nära och kära.
Jag har gråtit, mått dåligt och verkligen ångrat det jag gjorde. Jag skulle varit ärlig och rak direkt men jag var för feg.
Huvudet sa en sak medans hjärtat sa en annan.
Men nu börjar det gå över. Efter allt vad han sagt och gjort mot mig sedan han fick veta så är jag mest ledsen över att jag trodde han var bättre än "någon annan". Det är inte jag, jag har visat att jag är mänsklig och kan göra otroliga fel och misstag. Jag förstår fullt och fast att man blir arg, besviken och bitter. Hatar och förbannar en människa efter detta.
Jag har också varit i den sitsen. Men att förstöra en annan människas trygghet för att vara elak är inte rätt.
Jag är ledsen för det som hände, enormt ledsen. Nu har tydligen Danne gått vidare. Det har jag också gjort känslomässigt. Jag har Mållgan och jag är lycklig med honom. Men tyvärr drabbas jag fortfarande av vad Danne gjorde.
Jag står för mina handlingar men det måste finnas en viss gräns när det gäller att hämnas på en människa.
Den gränsen är nådd.

Jag kan lova mig själv och andra att jag aldrig någonsin kommer vara otrogen igen.
Det närmaste jag varit det tidigare var när jag förälskade mig i Mojjos pappa men då berättade jag det för min dåvarande pojkvän samma dag som känslorna kom smygandes för Mojjos pappa. Och Mojjos pappa kommer alltid ha en stor del i mitt hjärta. Han gav mig Mojjo.
I övrigt i mitt liv har jag alltid varit trogen och kommer aldrig någonsin tänka tanken på att vara otrogen igen efter detta.

Och för att göra vissa saker mer klar än vad de är nu.
NEJ!, De var inte med Mållgan jag var otrogen. Mållgan träffade jag efter att jag lämnat Danne.

KORTEN PÅ BORTET!