Idag är en sån där dag då jag skulle vilja säga upp mig som mamma, bara en liten stund.
Vaknade i morse klockan 5 av att Mojjo ropade på mig.
-MAMMA!
-Ja?
-Jag vill se på Dorrrrrra!
-Nej inte nu, sov en stund till.
-Jag vill sova hos dig!
-Kom då!
-Nej, du ska bära mig.
-Nej, du får gå själv. Kom hit då.
-BÄÄÄÄR MIG!
-Nej Mojjo, du får gå själv.
Efter en diskussion på nästan 10 minuter, med en del tupplurar mellan, kom Mojjo hasandes in i sovrummet och kröp upp i sängen.
-Mamma, jag vill se Bamse på din dator.
-Nej inte nu, vi ska sova en stund till.
Mojjo somnade efter ett par minuter men då var jag klarvaken.

Om inte detta var en bra start på dagen så fortsatte den med att Mojjo ramlade över Ymot och skallade Toadörren.
Det gick dock bra, hon gnällde till men fällde inte en tår.
Vi fortsatte sedan med den roliga leken, kasta-tandborsten-på-mamma. Lekte även jag-springer-längst-bort-i-soffan-och-tokskrattar-när-mamma-ska-klä-på-mig.

Efter många om och men kom vi iväg till dagis. Med den vanliga frasen.
-Jag ska inte gå på dagis, jag ska på mammas jobb.
Även idag hoppade hon glatt in i barnskaran efter en stund i mammsens varma famn och idag upp i närmaste snöhög för att bestiga det högsta berget och skrämma trollet i stugan. (Fråga inget om hennes fantasi, den är det inget fel på)