Tänk att få sova...

Jag vet inte vad det är med mig nu för tiden. Jag är vaken mitt i nätterna, ett par timmar varje natt.
Jag tycker själv att jag borde vara så slutkörd efter veckan på jobbet att jag skulle sova som en stock när helgen kommer. Men ICKE!

Sedan har vi ju mornarna. Helg=Sovmorgon. Men inte ens de får jag. 7 är det stående klockslaget då Milo vaknar. Varje morgon. Tur att man normalt sett är morgonpigg och att jag älskar att vara vaken med mina barn. Det är värt att kliva upp tidigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0