Du får gärna fortsätta läsa :) Du är nog en av dom som följt med mig längst. Lämna mailadress då kan jag maila dig nya adressen, eller ta kontakt med mig på FB.

Den som vill ha adressen får minsann höra av sig.

Efter ett par dagar i Jämtland börjar man bli rätt mör. Barnen har fått massor med julklappar och mamman fick efterlängtade kastruller och en fin bild på den förlorade sonen. Jag kan även visa att jag ibland har vingar på ryggen trots att jag oftast är skadeglad så det stör.

Ja, va fan ska man göra.


Sitter här i väntan på att mina och Mojjos muffins ska bli klara i ugnen. Vi testar vår nya muffinsplåt idag.
Eller jag testar och Mojjo äter upp smeten som blev kvar i skålen.

I mitt liv händer fortfarande inte så mycket. Jag jobbar, trivs enormt bra med mitt jobb, har världens gulligaste och goaste arbetskamrater och när jag inte är där njuter jag av familjen till fullo.
Det händer väl lite saker, det gör det, om jag ska vara ärlig. Men inget jag tänker skriva ut här förrän det är helt klart.

Barnen växer och frodas båda 2. Lillefot börjar närma sig året och Mojjo är snart stor 6-åring.
Helt otroligt vad tiden går fort.

För er som inte ser att jag lever på facebook så tänkte jag nu visa att jag lever även här.
Jag har tappat bloggsuget lite den sista tiden pga jobb och övrig tid mys med familjen.

Men jag finns ju på facebook :) Uppdaterar kanske lite oftare där om dock inte ofta.

Jag har hamnar i en period när jag tänker tillbaka väldigt mycket på mitt liv. På minnen från min barndom, minnen från pappa, från olika ställen jag bott mm.

Många minnen från Göteborg har börjat komma upp i huvudet på mig.
Minnen från olika saker som skett, både med Mojjos pappa och vänner och bekanta.
Men det är bra minnen.

Det starkaste minnet jag har från Göteborg för stunden är när vi kom in på förlossningen för att få Mojjo.
Så starka minnen av det har jag inte haft tidigare, men nu kan jag nästan känna luften när jag kom in i entren, suget när hissen åkte upp till rätt våning och hur allt sedan hade sin lilla gång innan hon kom till världen.

Detta kan kanske bero på att det är först nu jag känner mig lugn och trygg med allt det där.
Mojjos pappa och jag har en bra relation, jag har fått Milo, han har fått sina små pojkar V och H.
Kanske är det därför alla tankarna kommer, vi är båda lyckliga och på samma plan.

Egentligen, om man skall se krast på detta, så var det ju han och jag som skulle få fler barn tillsammans.
Nu blev det inte så. Men jag tror att det är därför tankarna har kommit på Mojjos förlossning.
Så många barn i vår närhet just nu att det blir omöjligt att inte tänka på hur mitt hjärta kom till världen och vilken underbar stund det var att få upp henne på magen och se hennes vackra mörka ögon.

Ett stort tack till Mojjos pappa för att han skapade henne med mig, trots att livet inte blev som det kanske först var tänkt. Men idag är vi båda lycklig och har ändå skapat det finaste som finns i hela världen, tillsammans.

Jag vet inte vad det är med mig nu för tiden. Jag är vaken mitt i nätterna, ett par timmar varje natt.
Jag tycker själv att jag borde vara så slutkörd efter veckan på jobbet att jag skulle sova som en stock när helgen kommer. Men ICKE!

Sedan har vi ju mornarna. Helg=Sovmorgon. Men inte ens de får jag. 7 är det stående klockslaget då Milo vaknar. Varje morgon. Tur att man normalt sett är morgonpigg och att jag älskar att vara vaken med mina barn. Det är värt att kliva upp tidigt.

Men tröttnade.
Hur vill jag att den ska se ut egentligen?

Åh vad jag hatar tystnaden när barnen har somnat.
Ymot sover, katten sover, alla sover. Mogge är i tvättstugan så inte ens han gör ljud.
Höjer TV:n lite extra, spelar musik på datorn och knappar på telefonen samtidigt.
Är man van ett tempo är det svårt att varva ner.

Min fina Mojjo som är så stor och duktig. Lillefot älskar henne och skrattar så fort han ser henne. Är han ledsen och Mojjo kommer in i rummet skiner han upp som en sol.

Mina små..

Jag önska jag hade orkat att greja med bloggen och göra den så fin som jag vill och skriva varje dag men jag orkar inte det längre. De enda jag gör på dagarna är jobba och jag tror ingen här skulle tycka det skulle vara skoj att läsa om lastbilar och gods hela dagarna.

När jag är hemma på kvällarna slappar vi mest framför tv:n eller bara umgås och myser.
Får försöka uppdatera på helgerna istället.